Dan före Transgrancanaria

Det har varit mycket upp och ned inför Transgrancanaria och de senaste veckorna har jag tvivlat både på mig och min kropp. Nu ser jag dock bara fram emot att få komma iväg och längtar till efter 23 imorgon när starten har gått! Jag ser fram emot att få springa i vad som för mig är en helt ny typ av berg, att springa i shorts och tisha, springa barmark och tekniska stigar och att få bli riktigt riktigt trött. Att få "nollställa" kroppen och huvudet och att bara få fokusera på att springa. Det har varit mycket funderingar fram och tillbaka men nu orkar jag inte fundera så mycket mer utan inväntar helt sonika starten och ser vad som händer. Jag har kontroll på det jag kan kontrollera och resten får gå som det går. Min förhoppning är att jag kommer att ha kul, att kroppen kommer att hålla hela vägen och att jag kommer att lyckats peta lite i den den extra reserven av trötthet som jag annars helst undviker. Japp, det var nog det. Tar jag mig i mål tänker jag med väldigt gott samvete ägna resten av den här semestern med att dricka gt:s och sangria vid havet.