Dan före Transgrancanaria

Det har varit mycket upp och ned inför Transgrancanaria och de senaste veckorna har jag tvivlat både på mig och min kropp. Nu ser jag dock bara fram emot att få komma iväg och längtar till efter 23 imorgon när starten har gått! Jag ser fram emot att få springa i vad som för mig är en helt ny typ av berg, att springa i shorts och tisha, springa barmark och tekniska stigar och att få bli riktigt riktigt trött. Att få "nollställa" kroppen och huvudet och att bara få fokusera på att springa. Det har varit mycket funderingar fram och tillbaka men nu orkar jag inte fundera så mycket mer utan inväntar helt sonika starten och ser vad som händer. Jag har kontroll på det jag kan kontrollera och resten får gå som det går. Min förhoppning är att jag kommer att ha kul, att kroppen kommer att hålla hela vägen och att jag kommer att lyckats peta lite i den den extra reserven av trötthet som jag annars helst undviker. Japp, det var nog det. Tar jag mig i mål tänker jag med väldigt gott samvete ägna resten av den här semestern med att dricka gt:s och sangria vid havet.

Dagens status med en dryg vecka till Transgrancanaria

Med drygt en vecka kvar till Transgrancanaria så får jag väl erkänna att jag inte helt är i fas. En höft har strulat en del de senaste veckorna och helgen som gick lyckades dessutom knät hoppa ut led. Bägge sakerna har jag en hel del erfarenhet av sedan tidigare och jag skulle inte vara särkilt stressad om det varit en månad kvar till starten men som det är nu känns tajmingen inte helt optimal. Jag är inte jättesugen på att behöva halta runt 128 km så just nu tar jag det helt sonika det ganska lugnt och svär lite över att jag inte kan köra de sista dagarna så som tänkt, MEN! Nu är det ju faktiskt bara att gilla läget och fokusera på det som känns vettigt att fokusera på så som sömn, vila och mat. Mentalt känner jag mig ganska stark och jag är väldigt sugen på att få springa barmark, på att få hamna i bubblan, och på att få bli riktigt riktigt trött! Formen känns varken fantastiskt bra eller väldigt dålig, någonstans mitt emellan helt enkelt. Jag är tillfreds med den träning jag gjort i vinter och även om det finns en massa saker jag kunnat gjort bättre så är jag nöjd med den kontinuitet jag haft och över antalet långpass jag lyckats genomföra trots att det stundvis varit en smula kyligt. Jämför jag med förra året vid samma tid så är jag betydligt bättre tränad nu, dock så misstänker jag att det kommer att märkas att det var ett tag jag sprang barmark med allt vad det innebär. Plus 25 istället för minus 25 kommer sannolikt inte heller att vara till min fördel, men det är nyttigt för mig att öva på att springa lopp i varmare temperaturer då det av någon anledning inte finns jättemånga arktiska ultralopp...

Jag hoppas verkligen verkligen att höft och knä håller sig någorlunda i shack för jag vill verkligen verkligen få springa hela banan. Att jag upptäcker att jag inte alls är tillräckligt tränad är en sak och då kommer jag pallra mig runt oavsett tid, men det vore så himla trist att behöva bryta. Jag har aldrig brutit hittills och jag hoppas att jag slipper det även denna gång. Sen är jag, tro det eller inte, inte helt dum i huvudet. Jag kommer inte att riskera att inte kunna springa på tid och evigheter bara för ett lopp. Jaja, det blir som det blir. Resultatmässigt så hoppas jag att på att klara 24-timmarsgränsen vilket jag tycker känns som en rimlig målsättning. Placeringsmässigt så får jag nog vara glad om jag lyckas hamna i den övre tredjedelen av startfältet med tanke på mängden världslöpare. Det ska bli intressant att få springa ett lopp med med så pass mycket upp och ner och någonting säger mig att jag kommer att vara ännu noggrannare med specifik backträning framöver.

Det här blev ju inte direkt världens mest upphetsande inlägg men en kort uppdatering i alla fall.