Regndans

På väg uppför Noulja hittar jag hjärtat igen. Lyckospringer på fortfarande lite stela ben. Så kommer regnet och jag dansar. Återigen ingen löpare, snarare ett barn som rör sig av ren glädje. Eller bara en människa som springer. De runtliggande fjällen försvinner och det är jag och dimman. Fötterna förvandlas till tentakler som hittar rätt och sköljer över stenarna. Det rinner vatten om mig och jag blir fri. Allting sköljs av. Och så får jag uppleva min första Abiskoåska. Blixtarna skär över himlen och jag tänker att det är dumt att vara högt uppe på kalfjället. Tänker att det är dumt men så ofattbart vackert att jag kanske stannar här för alltid.