Sommarnattspring

En del verkar uppleva tomhet efter att någonting de haft som mål under en längre tid passerat men personligen tycker jag att den är skönt med en period där ingenting behöver vara så noga. Jag har gett mig själv två veckor där jag "får" springa hur mycket eller hur lite jag vill, fort om jag vill eller långsamt om jag vill. Det blir mycket "bara-vara-i-fjällen-löpning" där tiden bara flyger iväg. Jag hade två dagar efter SAU då jag inte sprang alls men efter det har jag sprungit i princip varje dag. Inte tränat men sprungit. Om det är bra eller dåligt vet jag inte då jag fortfarande kört väldigt få lopp av den här längden.

Häromnatten sprang jag sommarens hittills vackraste pass. Från Abisko, upp på Nissuntjårro (Lapportens högra topp sett från Abisko) och följde kammen. Kanske är det fel att kalla det springa för Kungsleden är en nyasfalterad väg i Skåne i jämförelse. Men myspass får ta den tid de tar. Ca 30 k, 1500 hm, noll människor, 175 miljarder stenar, blev det till sist och är förmodligen den längsta turen sen SAU. Jag startade i sol och värme och fick avsluta i jacka, underställströja och regn. Jag tycker om väder, framförallt vind faktiskt. Den är så levande. Gör mig levande också. Det har varit mycket de senaste veckorna, bara roligheter men mycket och jag behövde den här tiden att bara få vara och låta tankarna vandra. Tystnaden.

I helgen ska jag och Scouten ut och tälta. Vädret lovar väldigt varmt så vi satsar på att köra nattpass. Scout dör om jag springer med honom dagtid just nu. Därefter hade jag tänkt ett par veckor med lite plattare snabbare pass då Kullamannen helt plötsligt påstås vara relativt flackt och lättsprunget de första 10 milen vilket jag verkligen kommer behöva träna för om det är så. Det får mig att ifrågasätta om detta verkligen är en så bra idé. Sannolikt inte men det ska bli intressant att testa 100 miles och jag drivs av att jag fixar det så borde det vara värt åtminstone två flaskor champagne samt att det tydligen ger många så kallade ITRA-poäng vilket verkar mer värt för trailrunners. Jag har fortfarande inte riktigt förstått vad man ska ha dem till så jag tycker champagnen är betydligt viktigare men ändå.

Dock ser jag inte alls fram emot att träna flackt och lättsprunget eftersom det kraftigt begränsar vart man kan springa häruppe. Att springa E10an eller elljusspåret när man kan springa överallt på fjället. Nja.. Så planen kanske ändras. Kanske som i nästan säkert. Flexibilitet är A och O.