Jag är en landsförrädare

Som svensk betraktas man nästintill som en förrädare om man inte äääääälskar sommaren och värme och i vanliga fall en det ett jävla tjat över att det regnar och inte går att gå i t-shirt hela sommaren. Över att det är en normal svensk sommar helt enkelt. Sommaren 2018 måste vara som en multipel orgasm för alla summer lovers och jag hoppas verkligen att ni njuuuuter av alla varma dagar som radar upp sig. Det gör inte jag. Och inte Scout som går omkring med ett oavtagbart merinounderställ av tjockaste tjockleken och dessutom ett grässtrå i nosen samt våtexem. Han längtar till vintern. Själv nöjer jag mig med tio grader och regn. Eller tio grader utan regn. Men max tio grader. Jag gillar alla årstider men skulle jag välja bort en så skulle det vara sommaren. Även i vanliga fall, men definitivt i detta konstanta gassande. Nu tycker ni säkert att jag är gnällig men jag vill påpeka att jag princip aldrig gnäller över kyla, mörker, vind eller väta så först - fråga er själva hur ofta ni gör det. Just det. Och gnäller du över dessa väder så bör du fråga dig om du inte valt fel land. Själv älskar jag vårt nordliga klimat, speciellt i våra norra regioner där värme vanligtvis innebär att man kan skippa mössa och dunjacka. Just nu börjar dock fundera på än svalare breddgrader. Men jag avvaktar då
USAs för närvarande mäktigaste man säger att "There is no such a thing as climate change" och denna sommar därför måste ses som en engångsföreteelse (hur skulle man inte kunna tro på någon ser ut som en förvuxen tecknad bebis).

Jag försöker ändå hålla humöret uppe och SMHI lovar ju riktig svensk sommar om bara ett par dagar. Den gångna helgen tog jag mina svullna ben och Mr Woolpower och tältade vid en glaciärsjö. Det blev lite toppturer innan vi gick hem på lördag kvällen. Söndagen bjöd på ett mestadels obanat långpass med mycket höjdmeter och vilsespring. Det känns alltid lättare med nån mil extra än att stanna och ta upp kartan ur ryggsäcken. Och så stör jag mig på att kartan oftast har rätt och jag har fel när vi är oense. Jäkla besserwisser.

Denna vecka blir dock kartlös då jag ska springa platt vilket i princip innebär fram och tillbaka längs E10an, Rallarstigen eller Kungsleden fram till Abiskojaure. Inte platt som i plattplatt men platt som i platt. Jag brukar ju påstå att jag aldrig tränar men jag måste erkänna en sak: ibland händer det. Även solen har sina fläckar.

Även jag får dock medge att det är väldväl vackert just nu, därav bildboom på detta inlägg.