Ordlös

Forsen dånar. Fingrarna slår mot tangenterna. Jag har alltid skrivit med kraft. Tryckt med kraft även om orden ibland varit svaga. Just nu undrar jag om jag blivit ordlös. Om det satt sig en spärr i min hjärna som gör att de inte kommer ut. "Blunda!" säger jag till mig själv. Och jag blundar. Hjärtat bankar. Jag vill skriva men jag kan inte. Som den där drömmen när du springer utan att komma någonstans, till dess att du ligger på marken och försöker dra dig fram med hjälp av grästuvorna. Ibland tror jag att vissa saker måste tvingas fram. Och orden, nu ska de ut.