söndag 25 juni 2017

10 mil är långt vare sig du springer eller kör bil

Om ett par veckor ska jag springa mellan Nikkaloukta och Abisko. Jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till det. Det känns som att det kan bli jobbigt. Jag har aldrig sprungit så långt och framför allt är jag lite orolig över att det är så mycket vinter kvar uppe till fjälls. Att pulsa i snö 107 km kah bli psykiskt knäckande. Men jag har funderat lite över olika strategier, inte så mycket över hur jag ska springa utan snarare hur jag ska tänka. Ett tag var jag inne på att dela upp det i maraton. Hur det än är kan jag alltid lufsa 42 km. 42 + 42 + 21 + nedjogg. Risken är att det kommer kännas långt när jag börjar på maraton nummer två. Har också varit inne på att dela upp det i 5*20 km + nedjogg. Den strategin tror jag är ganska rimligt. 20 km skulle man kunna se som en långintervall, alltså blir det bara ett vanligt intervallpass fast utan fart. En tredje strategi är väl bara att ta det som det kommer. Satsa på att ta mig framåt och försöka hålla mig fräsch så länge som möjligt, hur det än är så är jag van vid långa dagar i rörelse. Sen är det ju helt värdelöst att bryta ett sånt här lopp, för oavsett vad så är det ju bara till att pallra sig antingen till mål eller tillbaka till start. Jag tänker inte krångla till det med några tidsmål utan kort och gott försöka ta mig från A till B oavsett väder och dagsform. Jag hoppas också att kroppen kommer att hålla hyfsat och att jag kommer att kunna njuta större delen av sträckan. 

I övrigt så har jag lyckats bryta mitt bankomatkort i två delar. Jag har aldrig riktigt förstått varför folk har sådana där kortetuier när det går lika bra att ha kortet i fickan, men nu ter det sig ganska uppenbart att det kan bero på att risken att kortet går sönder minskar. I alla fall så är det ju så himla smidigt att beställa ett nytt nuförtiden, tre dagar sen är det klart. Detta verkar dock inte gälla mig. Bankkillen som jag pratade med påstod nämligen att jag inte är legitimerad eftersom det är nån information som jag inte uppdaterat, och då jag inte heller har mobilt bankID (varför varför har jag inte det?!) så måste jag gå in på ett Nordea-kontor för att kunna beställa ett nytt kort. Jag upplyste honom om att närmsta bank ligger 10 mil bort och att det är lite svårt att ta sig den sträckan om man inte har bensin i bilen och inte har ett kort att tanka med. Han förstod min situation men det hjälpte inte. Jag slutar aldrig förundras vad det är som är så svårt. Skulle jag ha jobbat på en bank skulle jag förmodligen ha skickat ut kort till höger och vänster och brutit varenda regel som finns. Fast banker verkar bara anställa människor med lagom förstående och opersonlig röst, vänliga och trevliga men de sitter och slösurfar på facebook medan de pratar med dig. Jaja, det löser sig säkert.

Livet som enklast och bäst!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Regndans

På väg uppför Noulja hittar jag hjärtat igen. Lyckospringer på fortfarande lite stela ben. Så kommer regnet och jag dansar. Återigen ingen l...