fredag 20 juli 2018
Regndans
På väg uppför Noulja hittar jag hjärtat igen. Lyckospringer på fortfarande lite stela ben. Så kommer regnet och jag dansar. Återigen ingen löpare, snarare ett barn som rör sig av ren glädje. Eller bara en människa som springer. De runtliggande fjällen försvinner och det är jag och dimman. Fötterna förvandlas till tentakler som hittar rätt och sköljer över stenarna. Det rinner vatten om mig och jag blir fri. Allting sköljs av. Och så får jag uppleva min första Abiskoåska. Blixtarna skär över himlen och jag tänker att det är dumt att vara högt uppe på kalfjället. Tänker att det är dumt men så ofattbart vackert att jag kanske stannar här för alltid.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Skog och fjäll
Det har blivit kväll och Scout hörs ibland snörvla till. Han ligger under bordet, bredvid den utdragbara bäddsoffan som är min sovplats. Trö...
-
Så går starten, bara så där. Förväntar mig att alla bara ska rusa iväg, och visst, ett par tre stycken försvinner i fjärran men övriga tar ...
-
" När jag kommer in efter fjärde varvet så försöker jag hitta en anledning att kliva av. Jag mår illa, är yr och hela kroppen är på väg...
-
Det ofattbara händer, jag känner mig ensam. Säkerligen är det bara tillfällig sinnesförvirring, men det gör mig ändå en smula ledsen. Jag ty...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar