Natures beauty

Det är vackert nu. Magiskt. Fjället i sin rätta skepnad, vilt och brinnande. Kalla vindar som går genom kläderna, genom hud och muskler, in i benen. Jag springer, stannar, beundrar, andas. Springer lite mer. Kliar Scout som inte är riktigt lika förtjust i att springa som jag. Han är en Ferdinand, vill helst bara ligga i riset uppe på en höjd och finnas till. Med en självklarhet som jag ibland avundas honom.
   Vi är inga sommarbarn, varken jag eller Scout och det är som att vi båda får tillbaka livsglädjen när kylan kommer. Jag njuter av mjuk lera under fötterna, av att fortfarande springa barmark, men ser även fram emot månaderna av harvande i moddiga skoterspår där två steg framåt betyder ett steg bak. Vintern är på något sätt grunden, att ge sig ut oavsett väder. Springa i snöstorm med goggles, frysa om lungorna för att luften är så kall att dra in. Ja, snart är vi där men till dess ska jag dansa över fjället på lätta fötter.

Abisko och livet right now.